deanannie

.

Det är stort. Ibland är det tungt att vara stolt över sig själv, att man kanske inte ska visa det för att folk tycker annat än vad man själv tycker.

Senaste tiden har jag tänkt mycket på det, att jag faktiskt är stolt över den jag är, vad jag har åstakommit. Jag tycker egentligen att alla ska vara det, varför ska man tänka på allt man vill förändra och vad som är inte bra? Om det går att förändra så forsätter man alltid att försöka. Om man går in med inställning att det är omöjligt, ja då kan det inte förändras om du själv inte vill.

.

I går när jag stod i stallet med Annie så insåg jag hur stolt jag är över mig själv och henne. Jag är en av dom som inte har haft en häst som kunnat lära mig,  (När man byter häst måste man självklart ställa om sig.) Jag vet inte hur jag ska formulera mig, men jag har aldrig haft en häst som varit utbildad om man uttrycker det så. Buster lärde jag mig så mycket på, och han kunde ju grunderna men han var ingen "läromästare" (Hoppas ni förstår hur jag menar.) . Och Annie har jag själv fått börja ta tag i. Annie är inte heller en häst som är utbildad och kunnat lära ut till mig, utan hon är något jag kommer få jobba på med hela tiden. Jag kan kritisera mig själv utan att det är jobbigt, exempelvis kan jag säga att jag inte tycker att jag sitter speciellt bra, MEN jag fortsätter och försöker påminna mig så mycket som möjligt med det, men samtidigt är det väldigt svårt.

.

Jag är inte avundsjuk för att folk har en häst som går LA utan problem eller kan placera sig i MSV, det rör mig fullständigt inte i ryggen. Jag tycker det är viktigt att kämpa, att ibland känna att det kommer motgångar och sedan le med medgångarna som kommer. Nu när jag kommer flytta Annie så kommer jag måsta börja om efter tolv år för samma ridklubb, byta intruktörer och träffa andra som jag inte vet något om vad dem kommer tycka om mig. Jag tror att jag ridit för samma i säkert sju år och det är Annika, och nu när hon ska flytta så kommer jag faktiskt sakna henne. Hon har hjälpt mig så otroligt mycket och jag tror att hon är den enda som faktiskt trott på mig redan från första början. Jag har svårt att tänka mig att någon ens skulle tro att jag skulle klara det såhär långt som jag har gjort, och det är självklart svårt att inte ta åt sig. Jag tror jag har ändrat folk åsikter mot slutet, men jag tror det blir en nyttig erfarnhet att gå vidare. Undrar självklart om hur det ska bli i framtiden, hur det kommer se ut då vi är i Vännäs, men jag är 100 % medveten och säker att jag inte kommer att ge upp för nedgångar och folk negativa uttryck, för på ett sätt är jag alltid en nivå högre än dom. Är medveten om mina brister i ridningen och dem är till för att förbättra, för fan vad trist att inte kunna förbättra något och tro man är bäst.

.

Jag är stolt.

.

Var iväg tidigt imorse, redan klockan fem var jag uppe och påklädd för att åka iväg till umeå och göra halkbanan i hörnefors. Vi var åtta stycken som for, + två lärare. Jag kan säga att jag inte håller med alla om hur frukstansvärt kul det var, för det var inte att jag satt och skrattade bakom ratten. (Förutom den gången jag snurrade typ trettio varv och då man hängde upp och ner i bilen, det var dock mer panikskratt.) Men det var nyttigt och roligt till viss del var det ju självklart. Men jag hade nog förväntat mig lite mer, eller jag vet inte vad jag hade förväntat mig, mer hur som, godkänd blev man med kommentaren "riktig rallyförare" . kanske är tänkt att jag ska lägga häst åt sidan och ägna mig åt rally? (;

Vi kom tillbaka kring ett i alla fall, så det var ju en bra dag. Sen vart det hem och då la jag mig faktiskt och sov, blev kring två timmar även fast jag hade kunnat sova hur länge och hur mycket som helst, speciellt nu då jag blivit sjuk på köpet. Det är absolut inte Linus fel. Sen tog jag och Annie en skrittur barbacka ut i skogen på en massa stigar, första vi stötte på var en mamma älg, och då tyckte Annie minsann att det var dags att vända om hemåt, men framåt kom vi till slut då hon koncentrerade sig på vart hon skulle i stället för att tro att hon var en ballong som pyste en massa luft! När vi då bytte skogsstig så möter vi på en hjort, ingen liten heller. Och självklart tänker man ju att den faktiskt ska flytta sig, speciellt då jag satt och ropade på den, men icket - istället började den promenera mot oss, och då vart det en väldigt fin U-sväng av mig och Annie, den gick rätt fort också faktiskt!

När vi sen kom tillbaka till stallet och jag skulle plocka in gräs så ligger det en gräshoppa i min hö-påse, och dom är ju så fruktansvärt vidriga så det är synd om dom. Huvva. Annie är också nu mera känd som en överviktig älg, hon brakar egenom allt som kommer hennes väg!

.

Nu sitter jag här. Stina kommer till mig i morgon och så ska hon följa med på vännäs tävlingen. Tror det kommer bli otroligt kul, lite nervös är jag faktiskt, men jag hoppas på bättre framgång än sist för då ville inget gå vägen för oss faktiskt.

Hade tänkt träna på diagonaler och försöka få till en liten ökning (min och Annies svaghet kan man faktiskt säga.) men då har det regnat nu på morgonen och då vågar man inte riktigt rida på åkern då det blir lätt halt. Så det blir mot ridhuset ikväll tillsammans med Annika! I morgon är det sista dagen för att rida innan tävlingarna, det blir vännäs på fredag och Sandgärdan på söndag. Känns både nervöst och väldigt kul!

.

I helgen var vi och tittade på ett stall i Vännäs som såg jätte bra ut, perfekt för Annie. Så från och med i slutet på augusti/början på september så kommer hon få följa med mig till vännäs. Känns svårt att komma in på ett nytt ställe när man varit på samma klubb i drygt elva år, men ibland måste man söka förändring helt enkelt. Jag tror det blir otroligt bra i slutändan. Tur att jag ska till vännäs och tävla i helgen så man får se sig runt, sen hoppas jag på att få träffa Hanna där så man får lite guidening och kanske träffa lite nytt folk/tränare. Så att så ser allt ut, allt känns jätte bra.

Det nya stallet jag och Annie ska förflytta oss till. :)